Tankar om livet...

Hej alla Kära vänner! Tyckte det kändes så himla länge sedan jag uppdaterade här, men det var faktiskt inte ens en vecka sedan, så det blev ju lite av en positiv överaskning för mig! Jag kan ju faktiskt skylla på en något hektisk övningsvecka.. Eller kan jag det? Jaja, det är nog inte min sak att avgöra, om jag kan skylla på det eller inte alltså.. Nåja, tänkte att jag skulle skriva lite om min dag, som har varit väldigt berikande för min personlighet och min identitet faktiskt. Jag lovade mig själv när jag startade den här bloggen att den inte skulle bli någon "livsåskådningspublicerare", utan att jag helt enkelt och koncist skulle berätta lite om vad som händer när jag är i farten, eftersom jag vet hur tråkigt det är att läsa självbiografier etc., men det jag kom fram till idag är så stort för mig själv att jag måste helt enkelt skriva om det för att bearbeta det lite för mig själv! Jag har kommit fram till grundfundament No.3 i min trosuppfattning! Jag vet inte om jag skrivit om de första två, så jag ska börja med att beskriva dom första två väldigt kort. OBS! Om ni inte vill läsa om livsåskådning á la Erik Fängström, hoppa över nästkommande tre stycken, men det är väldigt intressant, så jag rekomenderar er att läsa, så ni inte missar det... No.1 går ut på att jag faktiskt tror att det finns en Gud, jag skriver under på Kristendomens budskap. No.2 tar lite längre tid att förklara, men den går ut på att vi alla är som ett frö som ligger i jorden. För likt ett frö som ligger i jorden så har vi en väldigt begränsad värld att leva i, vi vet inte så mycket om vad som finns bortom livet, i döden alltså. När fröet spirar efter några veckor och blir en planta så öppnar sig en värld så ofattbart stor för fröets medvetande, det vill säga plantan, samtidigt som skalet, alltså själva fröet, förmultnar och blir till jord. Samma sak gäller oss, när vi dör så blir vår själ den här plantan som blir presenterad för en oändlig värld bortom döden, "ovan jord" alltså! och vår kropp(skalet) blir till jord igen och själen kommer vidare till Guds himmelrike, evigheten eller vad man nu vill kalla det. No.3, som jag alltså kom fram till idag, är en liknelse vid en av treenigheterna, Fader, Son och Ande. Liknelsen är vatten. H2O. Vatten visar sig i tre former, Fast, Flytande och Gas. Liksom den Gud jag tror på. Vad jag idag insåg, var att jag med en enkel liknelse kunde förklara för mig själv vad treenigheten betyder i mitt fall.

• Man har vatten i gasform, vattenånga alltså. Väldigt flyktigt och svårt att fånga i händerna för att ta på, där har vi Anden. Han är för mig något väldigt abstrakt som kom för att hjälpa oss efter Jesu himmelsfärd och är nog för dom flesta väldigt svår att tro på om man inte har sett honom, liksom med vattenånga. Innan man visste att vatten avdunstar och stiger uppåt vid värme så hade man nog väldigt svårt till att tro att moln är vatten.
• Det finns vatten i flytande form, alltså vanligt vatten. Också det väldigt flyktigt och man måste ha en behållare för att kunna stänga det inne, i våra bara händer försvinner det efter ett tag. Där har vi Jesus, som kom till oss en stund på jorden för att sen dö, uppstå och flyga iväg ifrån oss. Men jämfört med vattenånga, så är vattnet enklare att tro på just för att man kan ta på det och se på det mycket enklare än att se partiklarna i ånga. Men om man skulle stå med en om vatten helt ovetande man, vid en tom älvfåra och säga att: "Här fanns vatten innan man gjorde en damm längre upp längs älven", så skulle nog den ovetande mannen bli rätt förbryllad. Samma sak gäller tron på Jesus, har du inte upplevt Jesus så är det väldigt svårt att tro på Jesus. Ja, själsligt upplevt honom alltså, hade jag menat kroppsligt hade nog inte kristendomen blivit så gammal, i alla fall inte enligt min teori..
• Sedan har vi den fasta formen av H2O, den frusna och stadiga, Isen. Det är för mig Gud, den fasta tron. Oavsett vad som händer så kan man alltid ha sin tro på Gud till hands vad som än händer. Än vad som händer, så håller alltid isen att gå på. Som ett stort utbrett vitt täcke som blir starkare ju kallare det blir, liksom tron, ju "kallare" världssituationen blir, ju fler besökare får kyrkan och andra trossamfund. För trots allt så lever vi ju i en stundtals väldigt kall värld och den dag när världen blir så varm att "isen" smälter, kommer vi inte att behöva vår tro och tillit till Gud på samma sätt som under köldperioden, för i och med att isen smälter kommer Gud att visa sig för oss alla, i skepnad av Jesus.

Så här har mina funderingar gått under dagen och som ni ser så har jag ännu inte riktigt formulerat mig vad gäller liknelsen, därför så blev det väldigt många ord för vad som säkert skulle kunna förklaras mycket enklare och koncisare, men det här är ett steg på vägen till en kortare formulering. För den delen kanske jag skriver en kortare formulering nästa gång jag skriver något liknande, kanske har jag kommit på min livstes No.4 då och vill bara kort sammanfatta No.1-3. Men dit kan det ju dröja länge, så håll utkik och läs vidare i min blogg, så dyker diverse upp, och som jag skrev i början, så ska jag inte göra min blogg till en "livsåskådningspublicerare", så sådant här skriver jag bara vid riktigt exceptionella tillfällen, så som idag!:D

Känner att det blev ett väldans långt inlägg idag/inatt men jag kände att det behövdes för min egen del. Det är tur att det är lov i morgon, så att jag kan ligga och dra mig extra länge.. hehe! Nu ska jag iallafall gå upp till min säng och lägga mig och försöka sova, är inte särskilt trött, men det bör nog gå efter lite läsning.. Men, GODNATT kära vänner! Hoppas jag inte skrämde bort er alla från bloggen med delar ur mitt liv..:P

Over Änd Aut//Ernisk