SKOOOOOOOOLAAAAAAA...

Kort inlägg för nu. Första skoldagen i princip avklarad, husmötet kvar då man får se vilka som man ska bo med iår, hoppas det är ett trevligt gäng som bor på "Tingshusgatan 8G", som det numera så vackert heter..(istället för det mer informella "Fyran") Jaja, allt verkar i övrigt som det brukar, och det är ju positivt:) Nej förresten! Vi har fått en ny konsertflygel på skolan, iallafall känns det så när man spelar på den, det "tröskverk" till flygel som står i aulan har blivit genomgången i sommar och den är hur bra som helst ju!! Jaja, nu måste jag sluta, ska ge mig ner på mitt rum för lite måleriarbete... Åuvär änd aut//ernst

Födelsedagspresent, Trattisar och Bond.

Jag springer med paniken lysande i mina ögon, in mellan hyllor, ut mellan dom, in mellan nästa par, utan att ha en aning hur jag ska klara mig ur det här... VAD göra?!?!?! Jag forsätter genom butiken, förbi mina ögon försvinner krukväxter, skor, filmer, mixerstavar, tröjor, klockor, upp för en trappa, mjölk, yoghurt i hundrade slag, dricka, ost, kött, pasta, tacos, ris, grönsaker, bananer, glass, godis... Allt detta utan den minsta aning om vad jag ska köpa!! Detta hände mig tidigare idag då jag var inne på affären i Strömsund och letade efter en sista-minuten-födelsedagspresent till min käre fader som händelsevis råkade födas just den 29e Augusti för X antal år sedan.. Varje år är det samma visa, klockan "kvart-i-stängningsdags" rusa in på affären och i panik leta efter den PERFEKTA presenten... Inte bara på pappas födelsedag, nej så enkelt och selektivt är inte mitt sinne för glömska, utan på i stort sett ALLA födelsedagar som ska firas i och med min närvaro, varje gång tänker jag att "nästa gång...". Jag vet ju dock av erfarenhet att samma misstag upprepas även nästkommande födelsedag, vems det nu månne vara..(för närvarande min morfar, som fyller år om en vecka...) Och om jag händelsevis faktiskt råkar KOMMA IHÅG någon födelsedag och bestämmer mig för att ha "framförhållning", så sker detta oftast flera månader, om inte månader så iallfall veckor i förväg, så när väl födelsedagen är där så springer jag ändå benen av mig för att hitta en present á la sista minuten, för då har lilla jag och mitt selektiva "glömskesinne" hunnit glömma den goda framförhållning jag hade... På eftermiddagen så slog jag följe med min kära mor, morbror och hans käresta ut i skogen för att hitta någon form av svamp att stoppa i grytan, då företrädesvis och allra helst "trattisar", det vill säga Trattkantareller, de små konkurenskraftiga släktingarna till "skogens gula guld", skantarellen. Dessa små läckerbitar är rena balsamet för själen stuvade eller stekta i smör på en rostad bit vitt bröd och möjligtvis lite kött av valfritt slag (fungerar som sagt helt utmärkt bar som det är på brödet!!!). Nå, för att återgå till våran lilla svamputflykt så började den såklart med en liten stund i bilen på guppig grusväg rätt in i skogen ner till en sjö där man brukar kunna finna dessa svampar. När man kommit fram till sjön så parkerar man och sedan går man, genom en skog, över en myr, genom en liten bit skog till och till sist uppför en backe och DÅ är man framme där vid "trattisarnas" förlovade hemland. När vi kom dit så såg allt lovande ut, det var mycket svamp, om än inte BARA trattkantareller, solen sken fortfarande och mamma och min mobrors "tant" hittade genast lite kantareller.. Jag och morbror tänkte att om vi går en bit till så hittar vi NATURLIGTVIS jättemycket kantareller, invid kullen där borta... Låt mig bara ställa EN kort fråga: Tror ni att vi hittade några kantareller mer än dom där ynka få som blev hittade genast vid ankomst? NEJ, inte en ENDA!! Vi sprang i ytterligare ca 1,5 timmar, men fann som sagt inte en ynka liten enda trattkantarell.. SURT VÄRRE!!! Jag slår vad om att de få som mamma plockade var de stackars "offer" som inte hann gömma sig innan vi kom trampande vidare... Jag har en teori, kalla den konspirativ om ni vill, att så fort man har tagit upp den första ur marken, så slår "Gammel-trattis" på stora trumman och utfärdar EVAKUATIONSLARM till övriga småsvampar genom ett TOPPhemligt, TOPPmodernt, underjordiskt nätverk. Det gäller alltså att slå ut huvudcentralen innan larmet gått ut, om man ska kunna räkna med några större skördar, det vill med andra ord säga en skörd som räcker till mer än EN ynka halv franskskiva...Som hela familjen slåss om... tröttsamt! Hmm.. tror jag ska lägga mig ner och tänka ännu mer på denna djupa och högt prioriterade fråga, kanske lägga den på PRIO-ETT-nivå?? Så att jag hittar lösningen innan snön förstår alla utsikter att få en "trattis-macka" för i år... Under tiden jag funderar ska jag fortsätta att joina min bror vid tv:n... Vi har kvalitetstid tillsammans som vi utnyttjar genom att titta på Bond... Bond ja! Hur kan det komma sig att bond alltid ställer sig upp efter att ha fått sig en eller trettiofyra törnar av sin fiende? Även fienden är ju rätt så tålig, även om denne inte uppnår agent 007's uthållighet (det är ju alltid 007 som vinner..)...Nyss till exempel så slog mr. BOnd en stol i ansiktet på en till synes ganska klen man, men det var minsann inte den klene mannen som splittrades, det var stolen.. alltså: klena stolar eller väldigt "hård" liten klen man...? Detta är också högst relevanta frågor som står på min tänkarlista för kvällen.. ser förresten att brodershjärtat utnyttjar kvalitetstiden på ett alldeles särskilt litet sätt.. Han SOVER... jag säger bar en sak: OTACK är världens lön... Jaja, nu måste jag fortsätta i filmen, för nu börjar den bli lite spännande, eller iallfall så spännande som en Bond-rulle kan bli.. Åver änd aot// ernst. PS. Fann till slut en födelsedagspresent till fadershjärtat.. En termos... Och ett kilo godis... Fantasi till tusen...! Måste verkligen bättra på den...Känner det nu...! Fantasin alltså...DS.

Mellansel.

Eftersom jag nu bestämt mig, att en gång för alla börja blogga, så måste jag välja en strategiskt rätt tid i mitt liv att börja, till exempel vid en flytt eller liknande.. En liten brottpunkt i vardagen alltså. Vad passar då bättre än att börja nu när jag flyttar tillbaks till Mellansel för ytterligare ett års studier mot en hägrande kantorsexamen? Jag kan helt enkelt inte komma på någon bättre tidpunkt, om jag inte ska vänta till Nyårsafton eller min födelsedag om typ ett år... Men dom båda "bemärkelsedagarna" känns ju inte helt ovanliga att "börja ett nytt liv" på, så då får det bli i sambanden till återkomsten till "Middle-village"/"Schwissensehl" istället, för hur många flyttar till mellansel per år på en skalbagge från 4 till 9? Precis. Inte alls lika många som fyller år per år, för det gör ju ALLA! HA! Nåja.. Då undrar förståss alla (Typ): "Har människan redan åkt tillbaka till denna gudsförgätna håla redan idag, och VARFÖR i HELA FRIDEN då för?" Då är mitt direkta svar: "Nej, Jag har bara varit dit för att lämna lite grejer, sedan tillbaka hem!". Så lite har jag alltså att göra om dagarna att jag tar en dag enkom för att förgylla Mellansel med sin närvaro över dagen! HAHA, vilket liv!:P För att då beskriva dagen i någotsånär korta ordalag så kan jag sammanfatta den med orden LETA och FÖRRÅDSNYCKEL.. Av någon mer eller mindre oförklarlig anledning så tog det ungefär femtioelva timmar att hitta nyckeln till förrådet där jag hade kvar vissa saker från förra året, som jag naturligtvis föresatt mig att jag ABSOLUUT måste ha upp på mitt rum redan idag istället för att trängas med SEXTIOSJU andra som trängs inne hos husmor på måndagmorgon för att kvittera ut och låna diverse olika saker till hit och dit och överallt och ingenstans.. Nåja, jag gick iallafall in till henne och bad att få låna nyckeln, som redan var utlånad såklart och det var bara för mig att be den andra personen om nyckeln så kunde ju JAG lämna tillbaka den.. Problemet var bara att den andra personen, som vi för enkelhetens skull kan kalla person B (Jag är naturligtvis person A i alla lägen), lämnat tillbaka den utan att husmor (person C) märkt det.. så det blev ju en skattjakt utan dess like... haha! När jag så hade fått mina efterlängtade saker ur förrådet så upptäcker jag att underlakanet som jag skulle ha ur kartongen inte var där, det ligger istället i en av kartongerna som står kvar hemma på hallgolvet... BITTERT VÄRRE!! Nåväl, jag och Nina hade en jättetrevlig dag i Bilen, Mellansel och Övik.. så på det hela taget så har det varit en jättebra dag.. Vi får se om jag lyckas denna gången, med att hålla bloggen vid liv alltså, gör jag det så hörs vi av snart igen! ¨ OVER AND OUT// ernst