Att åka buss

Igår åkte jag hem till Strömsund och Lövberga för att fira att min kära mor fyller halv-hundra. Eller femtio som vissa väljer att kalla det. Det fortskaffningsmedel jag valde att begagna var i alla fulla fall den kollektiva varianten. Jag åkte buss. Under bussresan gjorde jag en del reflektioner angående traditionellt svenskt bussåkande.

Till att börja med så står man då vid busshållplatsen och väntar på åbäket som i nio fall av tio är för sent, speciellt om det är kallt ute, vilket det i mitt fall var, är den sen. Mycket för sen. När man så står där och väntar så formas ju tankarna i huvudet. "Nu är bussen sen. Igen.".."Skönt att man är ensam här i alla fall, då slipper man stå i kö när man ska på..." och: "Hoppas bussen inte är full, så man får ett eget säte..."

Till slut så kommer ju bussen då, man är nervös att den ska missa att man vill följa med, så för säkerhets skull vinkar man lite extra tydligt när bussen kommer. Man är ändå nervös att man ska missa den. Tills man väl är på och står och betalar. Här uppstår då två alternativ. Kort eller kontanter? Ja, alltid lika svårt att välja. Väljer man kontanter får man dåligt samvete för att man medverkar till ökad rånrisk gentemot föraren. Väljer man kortet vet man ju inte om det funkar som det ska. TOG dom verkligen bara hundranittiotre kronor, eller råkade busschauffören slå en nolla för mycket, så man betalade två tusen spänn för bussresan?

När man väl bestämt sig för hur man ska betala och har gjort det finns det ca två till tre möjliga scenarion:

Scenario 1: Bussen är full. Man tänker: Skit också, jag hoppar av. Jag ORKAR INTE SITTA OCH PRATA HELA VÄGEN TILL VILHELMINA!!! Man sätter sig där man får plats, gillar läget och byter så fort ett eget sätespar blir ledigt.

Scenario 2: Bussen är halvfull, inte helt packat, men ändå lite förtjänst åt bussbolaget. Man tar naturligt vis en av de två lediga sätesparen, parkerar sin väska på platsen bredvid, sätter sig och ser oerhört viktig ut och vill inte bli störd. Allt för att slippa sitta bredvid någon annan under resans gång.

Scenario 3:  Kanske det mest intressanta. Bussen är helt tom när du kliver på. Du betalar och tänker: Men GUD SÅ SKÖNT!! Bara att välja plats. Varför väljer man då inte bara en plats? Nej istället börjar man tveka och tänka; "Vart ska jag sitta? Vilken är bästa platsen? Vart är det mest benutrymme? Vart är det minst risk att bli störd? VART SKA JAG SITTA?".. Det hela slutar med att mens du bestämmer dig går du längre och längre bak i bussen tills slutligen bussen börjat köra, busschauffören tittat argt på dig, och du till sist hamnar längst bak i bussen, där sätena inte går att fälla bakåt. Inte optimalt. Av ren skam så sitter du där och pinas tills du är på destinationsorten av alltför rak rygg och alltför lite benutrymme. Men du slapp i alla fall prata med någon främling. Eller ens titta någon i ögonen, jag menar, längst bak ser man ju bara nackar och mössor, och dessutom kan man vara nästan säker på att ingen annan heller vill titta dig i ögonen eller prata med dig, tänk så pinsamt!

Nej, fram för den svenska kollektivtrafiken och dess etikettregler. Inget socialt umgänge på bussar eller tåg, vem vet hur det skulle gå då?!

Super et de //Erik

I väntan på kören.

Nu sitter jag här och väntar på kören som börjar i kväll.

Innan jul så hade jag en prova-sjunga-kväll här i Malå, vilket resulterade i kören som kommer om cirkus en timme. Nu så här i elfte timmen har jag äntligen förberett klart, och då kom jag på att jag kanske bör uppdatera bloggen lite också. Är som sagt sämst på att göra detta något så när kontinuerligt, men som man säger: Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.

Mycket har hänt sedan sist jag skrev något, det har varit jul, nyår, trettondag.. Jag har jobbat någon månad till i Malå och trivs lika förträffligt bra nu som sist... Jag har varit förkyld. (Över nyår om ni nu finner intresse i att veta när...) Jag har vart hem till Strömsund. (Även det under nyår, om det också är av intresse). Jag har köpt en soffa, som inte har kommit ännu, men ändå!

En rolig sak som händer här är ju all musik och dylikt som händer, men en annan lika rolig sak är att jag äntligen fått tummen ur och börjat fota lite igen. Lovade ju för typ en miljon år sedan att jag skulle börja lägga upp lite foton här på bloggen, vilket ju lyckades sådär... Men så härom kvällen var jag ute och fotograferade och experimenterade lite med långa slutartider, och då fick jag fram bland annat de här bilderna:

Kärleksstigen.

Tror jag ska klistra in karaktären Döden ur "Sjunde inseglet"här.. Läskig bild...

Kyrkogatan. Rödskimrande.

Cool lampa i trädet.

Tornet tillhörande min arbetsplats...

Och sist men inte minst: Mitt första norrskensfotografi!!!

Så. Det får avsluta det här inlägget. Jag är nöjd. Nu har jag i alla fall fem foton här. Bra. Nu kommer kören! Ha det bäst tills vi ses/hörs!

Super et de//ErrNSt