Jajamensan!

Nu är det länge sedan jag uppdaterade här.. Så går det när man inte är på skolan, där blir det ju som någon form av rutin att skriva ett inlägg strax innan man går och lägger sig i samband med att man läser igenom mailen. Är man däremot hemma så blir det inte samma automatik i att kolla mailen och därmed inte heller att blogga, det är synd.. Jag måste helt enkelt skaffa mig rutin på att skriva här, för det är ju kul, vart jag än befinner mig. Som till exempel i onsdags, då var jag i Östersund hela dagen och hade en massa tid på mig att skriva femton inlägg om jag så hade önskat, meen då var det för stor ansträngning att plocka upp datorn ur väskan och starta upp.. Det är fel tänk! Jag skulle istället ha tänkt, tänk vad kul om man skulle ha tagit upp datorn och skrivit lite i bloggen? Det är rätt tänk. Det är ju stimulerande som sjutton att skriva av sig lite då och då, så varför inte ta den kvart det tar att göra det, och faktiskt göra det? En annan rutin som brukar falera så fort jag kommer hem så här hux flux, det är övandet.. Genast jag kommer hem så är det en massa saker som måste göras, måsten från min egen sida och måsten ur andras synvinklar, jag ska träffa kompisar, fixa med grejer som jag ska ha med mig tillbaka till Mellansel, sy i knappar, stryka skjortor, putsa skor.. Ja, sådana saker som jag egentligen inte behöver göra(med undantag för socialieseringen med familjen och kompisarna så klart!) men som jag gör i alla fall! Med resultatet att det blir fruktansvärt lite övning när jag är hemma över loven, vilket är synd... Men man måste kanske ha lite ledigt från övningen också, så på ett sätt är det ju bra då, man vill ju inte slita ut sig i förtid.. Rutiner är ju annars något, som jag ser det, väldigt positivt! Har man väl övat in en rutin så kan man ju den sedan och känner sig på något sätt "naken" utan rutinen i fråga. Jag läste någonstans någon gång osv. att det tar ungefär trettio repetitioner för en människa att lära in en ny rutin, till exempel: Om man bestämmer sig för att varje dag året runt ska gå en mil, så måste man gå trettio mil(en månad alltså!) innan kroppen känner att det "går av sig självt". Skulle man dessutom få huvudvärk på den tjugosjunde dagen så är det alltså bara att börja om.. Eller? Jaja, med dom funderingarna så ska jag segla vidare här i mitt just nu ganska lugna liv... Jag ska plocka bort lillsyrrans glasfiguriner från pianot, så att Östen kan stämma det i morron när han kommer hit.. Blir kanske lite extra övningsmotivation på höstlovet att pianot är nystämmt? Hoppas iallafall det! Over änd aut//ERNiST