Min och Viktorias Dag i Stan 12/12

Förra lördagen hade jag med mig block och penna på ett cafe i övik.. då skrev jag en massa, det har tagit en vecka att renskriva, men här kommer det så! Hoppas ni har ork att läsa det här långa inlägget:P Jag kommer iallafall att läsa det nån gång! Övik, 11:30 Jag är inne i en ruskigt allvarlig skrivperiod! Det känns som om jag sskriver hela tiden! Det är ju i och för sig trevligt att vara inne i en sån period, kanske lite tråkigt dock för de som läser vad jag skriver, eftersom det i 9 fall av 10 blir inlägg som är längre än mammas c-uppsats.. Just nu sitter jag på ett café i Oscarsgallerian, Ö-vik, och skriver för fulla muggar.. Haha, apropå muggar så står det just nu framför mig en mugg full med härligt morgonkaffe, jag drack ju bara te när jag frukostbloggade i morse... Jaja, det var ju en parentes i parentesen så att säga.. Men just ja, mitt skrivande.. Jag sitter i Oscarsallerian på Café Blåbär och skriver, samt verkar ha inspiration till tusen! Varför och Varför kan man då fråga sig, har Erik Fängström just i dessa bråda tider sådan inspiration att han överger Viktoria, går på bokhandeln och inhandlar block och penna, sätter sig på ett café och låter orden rinna till? Jag skulle vilja säga att på den frågan finns ett antal potenttiella svar:

• Miljön: Själva miljön jag sitter i är för mig väldigt inspirerande, jag sitter alltså mitt i folkströmmen och skriver. Låt mig bara för sakens skull beskriva Oscarsgallerian för dig, kära läsare. Det är en galleria mitt i Övik med tre våningsplan och en stor öppen vintergård/atrium i mitten som går igenom alla tre våningarna upp till ett fönster högst upp. Mitt i allt det här så är det trappor och rulltrappor lite konstnärligt utslängda åt alla håll och kanter. På övre vid balustraden, liksom på nedersta plan mitt under ljusgården, så är det caféer och det är alltså vid ett av dessa som jag sitter, det på översta planet så jag har utsikt över alla som handlar... (11:40Här blir det en liten paus, Viktoria kommer och tar sig ett litet andrum i julrushen, fortsättning 11:50) ...Jo, jag sitter alltså på det övre caféet och har utsikt över den i intensiteten ökande julrushen i Örnsköldsviks största galleria. För att fortsätta beskriva gallerian så är det alltså två kaffehak, sprid sedan med givmild hand ut detajvaruhandelsaffärer på alla plan, så har du Oscarsgallerian som i en liten ask. För att riktigt komplettera så träng in aldeles för mycket folk i alla affärer så blir bilden helt autentisk. Detta är alltså en miljö som gör att jag blir väldigt inspirerad i mitt skrivande.
• Mitt hälsotillstånd: Jag är förkyld och har därmed inte så mycket ork till så mycket annat och då passar det ju bra(och är väldigt trevligt) att sätta sig med en kopp kaffe och iakta folk/skriva bloginlägg. Människor som känner mig lite närmre och kanske till och med umgås mig lite mer frekvent än andra just nu säger antagligen, i och med detta tillkännagivande(Att jag e sjuk alltså) utbrister: " Men är han förkyld nu igen?", mnen då svarar jag: "Men hallå??? Det är ju JUL på G, Har jag vart förkyld de senaste 19 jularna(av 19 möjliga) så varför inte den 20:e också? Traditioner är ju till för att hållas samtidigt som det är dumt att bryta ett vinnande koncept..Haha!!
• Inspirationsmässig fjälltop, eller rättare sagt "Mount Everest-top". Jag är just nu inne i en period, och har så varit sedan September, då allt känns flyta så himla lätt!! Allt bara flyter på, till och med orgelspelet känns gå som en dans, det som förra året kändes som livets Aber... Jag toppade mig själv för det här året då jag i söndags som jag tidigare nämnt spelad examen i Klassiskt piano, vilket gick så bra att Michael Linné, min pianolärare, säger att jag verkligen gjorde mitt livs spelning. Jag fick faktiskt tillochmed applåder utav examensnämnden, vilket aldrig i hänt tidigare så länge Miche har suttit med...(11:56 PAUS, Mormor ringer)(12:04 Mormor har pratat klart)...något som också är kul, tycker jag, och bra dessutom för bland annat mitt självförtroend är att nämnden spridit vidare till andra lärare att jag spelade bra, så veckan har tack vare det varit kantad av lovord lite här och var. Ni får ursäkta att jag låter lite mallig, men jag blev bara så sjukt GLAD att det gick bra!
• Att skriva är kul, det har jag alltid tyckt. Jag alltid kännt mig hemma när jag uttrycker mig via pennan, nästan lika hemma som när jag sitter vid pianot, kanske inte riktigt lika som där, men nästan!
• Det skrivna ordet lever ju kvar mycket längre än det talade ordet, att tala är silver men tiga är guld finns det ju ett ordspråk som går, vilket kan tolkas på många sätt. Min tolkning just i skrivandets tecken är att det taladde ordet finns i nuet men kan lika gärna vara bortglömt i morgon medans man tigande kan få något sagt genom skriften som dessutom kommer att finnas kvar väldigt länge om mna sparar det på rätt sätt! Det ger mig en stor del motivation och framförallt Inspiration till att skriva, eftersom det ju ger mig en möjlighet att om en hel massa år ta fram och titta på mina tankar som dom såg ut idag, för att samtidigt kunna jämföra med vad jag tycker om låt säga tio år från idag. Jag tycker att tid är något så oändligt fascinerande, så svårt att tänka sig samtidigt som det är en så oerhört stor och viktig del av våra liv och vårt samhälle! Det ärså svårt att tänka sig något som under hela ens liv kommer att fortsätta röra på sig, skapa nya ögonblick oavsett vad som händer runt omkring. Det är ju något som helt enkelt inte kan dö ut.. Liksom sanden i timglaset, den kan ju rinna ut, men den förvinner ändå inte, man bara vänder timglaset så fortsätter tiden att rinna, precis som tiden, den har också möjligheten att fortsätta röra på sig i all oändlighet.
• Att dela med sig. Den här punkten hör väl till viss del ihop med föregående punkt kan tyckas, den handlar om att folk kan läsa om mina tankar och upplevelser litegrann om dom vill. Innerst inne är jag en väldigt pedagogisk person, vill jag själv tro iallafall, som gillar att dela med mig till andra av mina tankgångar och funderingar. Kanske kan någon lära sig något av något utav alla ord osm står här på bloggen? Att lära ut känns dessutom på ett vis som en av mina livsuppgifter, att föra saker vidare, att lämna ett arv helt enkelt! Tänk något så fint och hedrande som att få föra sina kunskaper och traditioner vidare och sedan se att ens "adepter" "anammar" det man sagt! Det är för mig en så otrolig upplevelse och kick att se. Jag har ju inte hunnit uppleva det så många gånger ännu, men de få gångerna har mitt liv kännts på något vis lite fulländat, som om en cirkel sluts, att man har lyckats få en av ens teorier att fungera!... (Paus 12:21, Måste ringa till Viktoria och fråga när i ska åka till Själevad, är sjukt hungrig nu...)(RINGER)(12:33, Viktoria snart klar, sedan ska vi åka till Jysk Bäddlager norr om stan innan vi åker till Själevad och spisar "luddag" på matkompaniet efter att vi repat med Håkan) ...En väldigt tillfredsställande kännsla alltså.

Detta är alltså några, av väldigt många, anledningar till att jag skriver så mycket text på bloggen. Självfallet skulle jag kunna sväva fram ännu fler anledingar och förklaringar, men det kändes som om jag fick med några väsentliga delar, både i nuet och mer allmänt, både rent konkreta anledningar och några riktigt djuplodande:)

NÄr vi åkte in till stan idag så såg vi något riktigt tråkigt, ett hus i Själevad hade brunnit ner. Upp. Ner? Jaja, jag vet inte riktigt hur man säger, brinner ett hur ner eller brinner det upp? Känns som ett dåligt skämt, är väl kanske det också.. Det här med att skämta om allvarliga saker, som en husbrand tillexempel känns ju annars ruggit konstigt.. Men samtidigt, hur ska man kunna ta sig igenom och klara en så ödesmättad situation och händelse i livet utan att kunna skämta om det, eller iallafall tala om det, och i det fallet är ju ett skämt en väldigt bra öppning..

Det sägs ju att det mest galghumoristiska yrkesgrupperna är just de som jobbar med så himla tunga saker, tragedier och katastrofer mm. Brandmännen som har det "hett om öronen", Begravningsentrepenörerna med sina "lik i garderoben", Ambulanspersonalen med hög brott-statistik osv. Vi vanliga har nog väldigt mycket att lära utav dessa olika yrkeskårer, lära oss att i stundens allvar kunna skifta lite och för en sekund kunna ta livet med en klackspark, hur hopplöst det än må se ut att vara..

(12:50, Viktoria är nu färdig, så ny blir det ett lite längre uppehåll här, men jag fortsätter såklart nästa gång jag sätter mig ner för att berätta om kommande timmar i Arnäs och Själevad.)

(14:59, Efter en väl behövd middag på Matkompaniet i Själevad så fortsätter jag skriva)

Jo, för att avsluta tidigare stycke så kom jag en bit ifrån ämnet angående det nedbrunna huset.. i vilket fall, det är ju sjukt tragiskt för de som bor i huset! Hur klarar man en sån tragedi rent personlighetsmässigt? All ens historia och affektioner har ju bokstavligen talat gått upp i rök... Ruggigt tråkigt!

Nåja, ska nu försöka åtege de senaste timmarna i mitt liv. Vi åkte alltså till slut till Själevads kyrka för att repa O Helga Natt med Håkan, som är organist där, och kolla kombinationerna på orgeln till Viktorias orgelsycke. Jag måste bara säga att det var tur vi gorde det, för när vi kom dit så var kombinationerna faktiskt borta.. I vilket fall: En stor O-ELOGE till kören Bella-Mix som absolut inte kunde vänta den lilla minut som det tar att dra ut registerandragen!! Oproffsigt uppträdande, vi var ju ändå där först...

Apropå den dren så gjorde jag ett lite feministiskt iaktagande när dom sjöng och gjorde sitt soundcheck. Kören/Vokalensemblen består utav 4 tjejer från ljus sopran till mörkaste alt/tenor plus en kille som sjunger de djupa saker som inte den mörka alt-tjejen klarar av. Min Iaktagelse var så här: Trots sin minoritetsställning så var det ändå mannen i gänget som tog kommandot under sound checket!

Varför, frågar jag mig då, är det ofta så att det är den manliga delen i en konstilation som tar kommandot? Jag skulle vilja att gemene man/kvinna tog sig en kort funderare på det! En till intressant sak som jag såg var att den som skenbart hade den näst högsta placeringen i gruppen var den sägsta alt-tjejen.. Kan man därav dra någon form av slutsats att det auktoritära ligger delvis i röstläget? Att en man med sin förhållandevis låga stämma har lättare att finna sig högre position i grupp? TÄNK!

(15:37, Nu beger vi oss upp till kyrkan igen och riggar inspelningsutrustningen)

(16:13, Kammarkören genrepar julspelet)

Jag och Viktoria sitter och iaktar när Helen Generalrepeterar kammarkören inför Peter Lynes medeltida mysteriespel. Sjukt snygg musik är vad det är! Bra kör dessutom... Det låter ruggigt bra!

Kyrkan är ganska högteknologisk i kväll, en hel massa sladdar, diberse lampor, strålkastare, stativ, mikrofoner mm. Julnatta är ett ganska stort arrangemang, det är ett hopkok av alla julkonserter som arrangeras i Själevads församling. Smart, istället för att musikerna ska behöva jobba precis varje lördagskväll från domsöndagen till 13-dagen så samlas nästan alla julkonserter i församlingens regi under en kväll, dvs. ikväll. Förra året var det himla trevligt och mysigt, så jag hoppas det blir det i kväll med!

Min och Viktorias uppgift ikväll är att tillsammasne med diakonen Tova framföra Selma Lagerlöfs "Den Heliga Natten" i ord och musik. Bland annat ska vi sjunga Adams Julsång vilket kommer att bli ruggigt intressant eftersom ajg är förkyld och dessutom vaknade utan röst i morse.. Menmen, det blir nog bra iallafall!, det är ju flera timmar kvar tills det går av stapeln, så än hinner jag väl fixa rösten:P

Ser dessutom fram emot sista programpunkten som bestå av handmimgruppen i själevads församling (som ni kan se här:http://www.youtube.com/watch?v=sSGl5o47K18) som framför några av sina grejer. Men nu ska jag ta mig ett snack med sjudteknikern och fråga om det är möjligt att spela in genom att koppla inspelningsutrustningen till mixerbordet... Borde ju vara det:S

Kom just fram till att julspelet är sjukt mycket bättre i år än jag tyckte att det var förra året... I år känns det mer fullkommligt och mognat på något sätt.. Dom sjöng Gloriat nyss och året reste sig i nacken! Verkligen! Eloge till Kammarkören!! Haha, Jonas Nyström som är vår teorilärare på skolan är med som en utav herdarna som ser stjärnan över Betlehem.. Den killen gillar att spela teater, jag säger bara det!

Förrutom Kammarkören är också självaste barnkammarkören med i julspelet och spelar änglar:) Förrutom körerna är det en tjej som spelar trumma och Annika Lyne som spelar krumhorn och blockflöjt och såklart: Håkan på orgel! En liten petitess som faktiskt börjar bli lite irriterande eftersom ajg såg det med en gång jag satt mig för att skriva är att Helenes hårklämmor i nacken inte är "synkade" med varandra.. Dom sitter snett alltså! Inte alls mitt problem över huvud taget egentligen, men det stör lite i mitt "estetiska sinne"... Hah:D

(Nu blir det paus, har skrivkramp!)

(En timme senare, 17:43)

Känns att det är dags för en liten uppdatering av den senaste timmen. Jag och Viktoria har nu fått ännu en uppgift under kvällen, vi ska öppna dörren för "kungar tre" när dom kommer på sin vandring mot Betlehem. Sedan ska vi öppna portarna när alla ger sig av i glädje dessutom... It isnt easy!:D

Jag skulle också spela igenom mitt Schumannstycke då jag blev avbruten av en överpretantiös kill som kom och sa att "nu ska vi fixa våra kompinationer på rogeln, så nu måste du vara tyst!", med uppsynen att han var störst bäst och viktigast i hela världen.. Jag kan inte riktigt förstå hur såna människor fungerar! Hur kan man tycka att allt ska kretsa kring en själv precis hela tiden? Inte för att jag vet om just den mannen tycker det, men där och då var det verkligen de uppsynen och det tonläget han använde, vilket får följden att hans medmänniskor faktiskt blir en aning upprörda och tänker inte i alla läge fina tankar och ord..

Tänk om han istället hade haft en lite snällare uppsyn och med fint tonläge hade frågat hur länge jag hade kvar på mitt sycke och om jag möjligtvis skulle kunna tänka mig att hålla upp de lilla minut det tar att fixa en kombinationk då hade alla, även jag, gått därifrån ett stycke gladare och ett snäpp högre på harmonistapeln! Men som ajg brukar säga: Gjort är gjort, räkna till tio och låta det gå... Så egentligen är jag inte irriterad längre, men jag var bara tvungen att skriva ner det..

MOTTO FÖR DAGEN: NOTERA, LÅT PASSERA!

För två minuter sedan är det alltså dags för luciatåget att träda in i kyrkan, så jag gör snart uppehåll igen, men ännu har ingen lussebrud synts till.. Hoppas hon kommer snart, det ä så fint med luciatåg! Jag och Viktoria sitte som bäst och laddar inför först vår otroligt betydande uppgift som dörröppnare och senar även som konserterande proffs.. Kvällen kommar att bli helt fantastiskt kul, men nu måste jag sluta, för nu hälsar kyrkoherden välkommen till julnatten.. Han oratar faktiskt riktigt bra om advent och dess betydelse i den kristna kyrkan. Nu kommer Luciatåget:D:D:D

(18:04, som sagt kommer luciatåget nu.. 4 minuter för sent.. FYY! hah!)

(18:29, 1 Minut tills mysteriespelet ska gå av stapeln, men aldeles nyss började luciakören sjunga Julen är här...tidsschemat håller inte..)

(18:30, dessutom regnar det konfetti från taket..)

(18:33, kort referat av luciakören)

Luciatåget var såklart jättegulligt och sjäng sådär lagomt småfalskt precis som det ska vara i en barnkör! Annars förlorar den ju sin charm! Nu fortsätter kvällen med julspelet(kort paus i en minut) och nu har jag dessutom satt igång inspelningsutrustningen..

(18:40 börjar mysteriespelet..

Så sjukt snyggt när Barnkammarkören och sjunger gloria under ett flera minuter långt crescendo!

(19:06, Nu är det snart dags, vi ska öppna dörrar!! Yippie!)

(20:45)

Jag och Viktoria taggade till tusen för vår och Tovas insats om en kvart. Just nu är det Bella Mix som sjunger. Dom är säkra, men jag är nog fortfarande lite bitter.. men som sagt, dagens motto är ju trots allt: Notera låt passera!

I vilket fall, jag och Viktoria har haft en inressant biltur när vi åkte ner på Coop för att köpa godis och Dextrosol. När vi hade kommit ut på vägen från parkeringen så ser vi hur vindrutan snabbt och säker immar igen helt, förutom en liten glugg på cirka en kvadratdecimeter på min sida av bilen, dvs passagerarsidan! Det blev en mycket intressant tur med mig som guide kam jag säga!

När vi kom från Coop så var vi ett tag på församlingshemmet för at sjunga upp och leka Jussi Björling.. Varför vi gjorde det var för att komma i mood liksom för Helga Natt:P Han sjunger ju sjukt högt i tonläge, vilket vi också gjorde.. Man kan ju bara hoppas att ingen annan var där just då.. haha!

TYCKER dock att Bella MIx ska bli klara snart så jag och Viktoria kan få börja, börjar faktiskt bli lite Nervös jag! Särskilt inför Helga Natt.. Kommer det att bli en tupp i halsen precis som förra året? Det får ödet avgöra.. Eller Gud, eller någon annan som vill.. Nu ska jag Peppa!

N E R V Ö S ! ! ! ! ! ! Tycker inte om koncepttet att sjunga själv.. Varför är det så jobbigt?

(21:26)

Det Gick ju skitbra!

(21:50)

Sista kommentaren ikväll: Det gick jättebra för oss och det var fint. Avslutningen med Handmimgruppen var helt suverän! En bra avslutning på en bra dag så att säga!

Det blev ju mitt i särklass längsta inlägg hitintills, men så tog det ju en vecka att renskriva också.. Man får helt enkelt dela upp läsningen, och ajg lovar att inte göra om det på de ärmaste månaderna:P

Overändout//ERikNST