Den heliga familjen

I katolska kyrkan idag pratar man om den heliga familjen. Det skulle ja gockså vilja göra! jag undrar hur det kändes hemma hos Maria och Josef dagarna, veckorna och kanske tillockmed åren efter Jesu födelse. Hur känns det att ha fött den som är namngiven av änglar och utsedd till Messias? Om man skulle gå tillbaka till Betlehem, två tusen år i tiden och få en intervju med Maria, vad skulle hon då svara på en fråga a la dagens sportkommentatorer? "Hur känns det?", "Vad tycker du själv om din prestation?" osv... Jag menar, det måste ju kännas otroligt stort att ha fött just världens frälsare, messias, samtidigt som det måste kännas oändligt hjälplöst på något vis! För "vanliga" barn, så finns det ju någon form av facit för uppfostran kan man väl ändå säga, även om varje barn och varje individ förvisso är ett unikum så finns det ju ändå någon form av norm i ordningen rörande uppväxten; Man Föds, Äter, Sover, Växer lite till, och så långt så var nog ordningen den samma, men när barnet kommer upp i en mera medveten ålder, hur förklarar man då för barnet att du är Guds son, Du ska ut i världen och göra underverk, Du är Messias helt enkelt! Hur får man en 8 åring att inse det? Redan förhållandena som gällde i Jesu uppväxt skulle man kunna kolla på. Man förutsätter att Josef och Maria var mycket fattiga, Josef var snickare till yrket vilket var ett lågstatusyrke, man bodde förmodligen i en hydda med mycket liten plats för familjen, för där fanns ju inte bara Jesus, utan säkerligen en 5-10 syskon, vissa finns dokumenterade, men man vet inte med säkerhet hur många. Trots allt detta så hade nog Maria samma slags moderskärlek i grunden som vilken annan mamma som helst, så klart, även fast ett av de barn som ingick i "hennes" skara var en kung och Guds son. Men det måste ändå ha varit svårt att inte särbehandla just honom, för tänk er själva att ni har 5 barn, 4 av barnen är precis som vilka andra barn som helst, det 5e barnet har fått sitt öde bestämt; att bli världens största pop-ikon om 20 år. Ett öde som på inget som helst sätt går att bryta, det bara är så. Hur skulle ni då behandla det 5e barnet? Intentionen skulle säkerligen vara att behandla det precis som de andra 4 barnen, men finns inte risken att man med hjälp av det undermedvetna skulle lyfta det barnet lite över de andra, för att liksom "vänja" honom eller henne vid att ha allas ögon på sig, vara artist helt enkelt? Att jag jämställer Jesus med en pop-ikon, är ett mer eller mindre aktivt val, för jag tror att synen man hade på Jesus, när han blev "känd" alltså, var liknande den syn som vi har idag på våra "idoler", en form av dyrkan och vilja att "komma upp sig". Jag talade i början om familjen, den heliga familjen. Det var ju just det som det var, en familj! En mer perifer person i den här familjen, var ju Josef. Hur tog han det när Maria var gravid, med helig ande? Dagens man skulle ju helt enkelt bli väldigt svartsjuk, antagligen förbannad, när flickvännen blir gravid, utan att ens ha rört henne. Men så var inte Josef, inte om man får lita till berättelserna iallafall, han var den exemplariske fadern, som hjälpte och stöttade Maria under hela graviditeten, även efter. Men hur kände han det, att vara "den värdslige" fadern till Jesus, Messiah? Eller hur kände de ännu mer perifera personerna, iallafall i berättelserna mer perifera, personerna i den heliga familjen, nämligen Jesu syskon? Hur såg familjesituationen ut? Var Jesus en livegen unge som satt och "läste" hela dagarna i ända, eller var han med i dom sedvanliga syskonfejderna, låg och brottades på backen med bröderna och räckte ut tungan åt syrrorna? Ja, det här är ju ytterst spekulativa frågor, som jag aldrig lär få något riktigt svar på om inte någon uppfinner en tidsmaskin så att man kan ta sig tillbaka och fråga.. Men antagligen skulle det kännas ganska konstigt både för mig och för Maria/Josef/syskonen om jag skulle sträcka fram en mic och fråga just "Hur känns det?", för mig av språkliga skäl, för dem mer av materiella skäl.. Så här i Jultid när vi talar och sjunger om Jesus, och även om Maria ibland, så tycker jag att det är viktigt att man även tänker på att i Jesu uppväxt fanns även fler personer än Maria, där fanns faktiskt en fadersgestalt, förutom "storpappa" Gud, och även X antal syskon. En familj som bör ha färgat Jesus en hel del i hans sätt att se på världen. Precis som alla vi andra, en stor del av vår idealistiska grund ligger ju i uppväxten, infärgningen av våra liv. Där finns familjen. AMEN